Du känner nu att du är ensammast i världen, att dina känslor kväver dig. Du vill fly, fly från dig själv, dina tankar, din verklighet. Dina tårar är nästintill slut, din ork tryter och din självkänsla sviker. Det du ser är problemen som bara tycks bli större. Väggarna kommer närmare och paniken stiger. Du får svårt att andas och det känns som att hela världen är så långt bort. Men du är inte ensam, du andas än, du är älskad och du förtjänar mer än vad världen kan ge. Du är en klippa. Och man är otroligt korkad om man inte ser att du är en stjärna. En stjärna som lyser starkare än tusen tillsammans, en stjärna som bringar värme som solen. Vackra, underbara du. Universum kommer att gråta blod om du drunknar i dina tårar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar