As I lay dying..

Jag vaknade i morse runt halv sex av att jag tittade på mig själv stående vid min sängkant.
Nu när jag tänker på det så får jag rysningar i hela kroppen, men när det hände så var jag så otroligt lugn, hela jag.. Jag bara stod där och glodde på mig själv, som låg kvar i sängen. Sen var det som ett knäpp med fingrarna och jag vaknade till "på riktigt" och klockan var 5 över 10..
Det var så underligt och jag har känt mig så konstig hela dagen.

Jag har inte skrivit så mycket om min olidliga huvudvärk, så jag tänkte fylla in här lite av vad som hänt och hur det är nu. Det är så att jag har haft en fruktansvärd huvudvärk i över 20 dagar nu. Den vägrar gå över. Tro mig, jag har provat allt. Ett tag så fungerade en varm dusch, nu fungerar inte ens det. Jag ligger totalt utslagen varje dag i extrem smärta, jag kan försöka förklara för er hur det känns.. Det känns ungefär som att jag skulle ha en nåldyna mitt i huvudet, med nålar som har den vassa sidan utåt OCH den pulserar.
Så.. Kan ni föreställa er hur jag känner nu?
Nej just det, de kan ni ju inte för det är mest synd om mig och jag är universums centrum.

Hur som haver, jag var såklart hos läkaren efter 14 dagar och frågade vad fan det var för fel på mig.
Först hamnade jag hos en läkare som diagnoserade mig via en gammal, gammal indisk rutin, hon tittade på min hud och mina slemhinnor och sa att jag var frisk.. MEN att jag hade ögoninflammation.. (Hej då allt mitt dyra smink) Så jag gick hem med ögondroppar.. Huvudvärken blev värre. Den eskalerade för varje dag och jag började till slut att se små, små prickar.
Jag började såklart att bli rädd, (inte alls för att jag tillbringat 5 timmar vid internet och fråga doktorn) så jag sökte hjälp igen.. Denna gången så fick jag reda på att jag hade ett blåsljud på hjärtat mitt, och vips så låg jag med naken överkropp på en iskall brits med ett härligt prassligt papperslakan, och en massa slangar omkring mitt hjärta. Hjärtat mådde såklart bra. Efter många andra tester som hade och göra med möjlig hjärntumör-skrämsel-propaganda, så frågade den käre lille doktorn om jag minsann hade haft någon fästing i år. Jo visst har jag det svarade jag och såg ut som en fågelholk.
Jaha, sa doktorn och sa efter en stund intensivt stirrande på mig, då har du borrelia!

YAAY, tänkte jag.. Vad härligt. En fästing som körde byteshandel. "Jag tar lite av ditt blod så får du ta det här.."
Så här sitter jag nu, i väntan på provsvaren och hoppas, hoppas på att borrelian inte går in i mitt nervsystem och förlamar mitt ansikte.. (tillfälligt) .. innan jag kan få hjälp..

Kort sagt, död åt världen.