Ni vet när man är så rysligt törstig att man bara häller i sig ett iskallt glas vatten, och kylan från vattnet ligger kvar i evigheter, det känns nästan som att man har en iskall vattenballong i magen.
Den känslan har förföljt mig hela dagen. Har liksom aldrig kunnat bli varm, jag har lindat in mig i filtar, diskat i mängder, tvingat katterna till ett besök i mitt knä.. inget har hjälpt.
Kallt, ruskigt, äckligt, obehagligt.. jag vill lägga mig i fosterställning i en öppen eld och tina upp. Jag vill flyga till solen och smälta.. Jag vill le, gråta, skrika, hoppa, sova, äta, sova, dö.. 95 miljarder känslor susar runt i mig, vad är det som händer? Vad är det jag vill?
Jag bort.. Ensam.. Bara få åka bort..
Men när jag väl åker bort och när jag väl är ensam så vill jag hem igen. Att jag aldrig kan bestämma mig. Känner mig som ett grinigt barn, som redan från morgonen varit inställd på att göra livet surt för andra.
Mina vänner anser att jag behöver hjälp, professionell hjälp.. Vet inte hur jag ska tolka det.
Vet inte om jag ska bli ledsen över att dom inte tycker att jag duger, eller om jag ska vara glad över att dom bryr sig..
Ibland blir jag förbannad.. Tankarna nästan skriker i skallen på mig, jag menar jag är också en människa, precis som dom, precis som ni, jag kan också göra misstag, PRECIS SOM NI!
Måste jag skaffa hjälp, någon som kan lista ut varför jag är som jag är? Nej.
Jag duger, jag duger i alla fall åt mig själv. Om jag inte duger för er, så är ni välkomna att sluta vara min vän..
Om jag ska skaffa hjälp så ska fan alla andra också göra det. Säger som Thåström, "Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.."
Out.
