Educated.

Jag vill leva i en värld där lika är lika och inte olika. Jag vill att alla ska få en chans att känna ren lycka, att man inte ska bli straffad för att man råkar vara född i en fattig familj, eller för att man har en annan sexuell läggning än vad som accepteras.
Jag vill inte leva i en värld, där man berömmer framgångar varje dag och strävar mot en ljusare framtid för endast ett fåtal människor i denna "globala välfärd". Jag vill leva i en värld där alla föds lika värda, där alla har en chans till samma förutsättningar.
En värld där man inte kan bli kritiserad, diskriminerad eller hatad på grund av ens kön.
Jag vill helt enkelt ha en perfekt värld. Jag är en ren pessimist, jag tvivlar mer än vad jag hoppas.
Om du skulle fråga mig, "Hur ser världen ut om 50 år?", så skulle jag förmodligen svara, "Vilken värld?"

Vi skryter jämt om hur smarta vi är, hur långt vi kommit, hur bra vi är! Men vad är det vi egentligen gör som är bra? "Ja, men vi ser ju till så att flera miljarder människor kan leva.. Ett globalt samarbete!" Jahaaaaa, är det de vi gör när vi utrotar djurarter, förstör skogar, bokstavligen talat trampar ner allt som kommer i våran väg? Och sedan har mage att klaga på de få organisationer som bryr sig om dessa saker som välfärden dödar. Ja.. Vi har kommit långt. Förresten, långt från vad? Att vara grottmänniska?
Allt går inte att ändra på en natt, men vi kanske kan börja fundera på vad det är vi värderar i denna värld, vi kanske verkligen bör se över de resurser vi har kvar och trampa ner dem som förstör våran planet till sin egen vinning. Vi kanske ska sluta tänka destruktivt och egoistiskt och börja tänka på vad vi kan göra för att ge fler möjligheten till samma liv som VI lever här. Vi kanske ska sluta se allt som "vi" och "dom" och börja ta hand om varandra, som människor.

I detta inlägg så hoppas jag mer än tvivlar.
Ville bara påpeka det..

The 4 seasons.

Våren är alltid vacker.. Det är då det känns som att världen väcks till liv igen. När blommorna föds och när djuren får ungar. När människor börjar le och lapar upp varenda solstråle.
Vårens dofter och känslorna som kommer med den. Det känns som att allt börjar om, som att förra året var så länge sedan och man bara längtar efter allt det nya. Sorgen och saknaden känns så långt bort när våren kommer. Den är som en älskad släkting som man nästan aldrig ser. Alltid älskad och alltid saknad.

Sommaren, kommer med värmen, som nästan kan smeka en irriterad på morgonen. Sommaren värmer upp kropp och själ, ger hopp till människan.. Hopp om en ljus framtid. Livet leker på sommaren, man blir så lycklig de första sommardagarna att man kan se sig själv studsa omkring på en äng av vilda blommor, slänga sig ner till marken och skratta till glädjetårarna forsar ner. Lyckan kommer med sommaren. Kärleken kommer med sommaren.

Höstens alla färger skapar en känsla om närhet, man vill vara nära dem man älskar. Man vill känna värmen från andra människor, för gör man inte det så känns det som att man ska gå sönder i bitar. Våren och sommaren känns som miljontals år av väntan. Hjärtat blir tungt, och hoppet som sommaren bringade är de sista vi lever på, när hösten knackar på dörren. Allt blir dystert, grått och hopplöst.. Men färgerna, färgerna på hösten är dem vackraste naturen har att ge.. Men de är för nära för oss att se. För på hösten, så är alla världens problem dina, och det är bara du som är ledsen. Och ingen förstår.

Vintern, är kall och mörk, men med snön så blir den ljus och vacker. Allting är dött på vintern, naturen står stilla i väntan på våren. Människorna är otåliga och vill inte ha kylan längre. Minsta lilla problem blir större. Det är svårt att vifta bort saker som gör en arg. Men vintern är också kärleksfull, det är dock inte alltid man ser det.. För ibland så känns det som att det kärleksfulla vintern ger är något påtvingat och traditionellt. Som att man inte kan älska naturligt när allt annat är dött och pausat.

Alla fyra årstider är vackra på sitt sätt.. Nu är det upp till dig hur du vill se på dom.. 
Nu är det upp till dig att se ljuset i höstmörkret, om inte annat så skapa det ljuset själv så att andra kan se det. 

Regret.

Detta inlägg tänker jag ägna åt ånger, den berömda ångesten.

Den där jobbiga typen som tränger sig på när du minst vill ha den. När man är ensam så känns det verkligen som att den sitter på ens huvud och medvetet trycker ner en längre och längre ner, tills man känner sig så hemsk att man bara vill gråta tills man slutar att andas. 

Det finns ingen annan på jorden som kan ta bort den där jobbiga, jobbiga ångesten, än du själv. Det är bara du, som kan lägga ditt förflutna på hyllan, alla som varit inblandade i ditt liv som du hade förr, har sin egna skit att ta hand om.. Sluta blanda in människor som en gång stod dig nära.. Ta hand om din skit själv! Det finns ingen annan som kommer komma in och städa upp allt som du gjort medvetet eller omedvetet. 

Packa ihop allt som du skäms över, allt som gör dig obekväm, ja.. allt som du ångrar.. Packa ihop skiten och kasta allt till månen. Ilskan, sorgen, rädslan och glädjen ska du låta vara, för det är dom fyra sakerna som kommer att få dig att gå vidare och in i framtiden. 

Man kan inte stänga av känslor, men man kan lära sig att kontrollera dom. DU kan lära dig att kontrollera dina egna känslor, men aldrig, Aldrig någon annans. 

Ångesten kan vara jobbig och påträngande.. Den nyper dig och hittar dig alltid..

..men det är bara du som tillåter den att vinna när du bryter ihop.. 

Låt den där jobbiga jäveln förlora, i alla fall någon gång. 

Cheers.

Distracted.

Long time no see!
Jag har haft en underbar dag för att vara hemma, nerbäddad i soffan, sjuk.
Jag började morgonen med att göra fattiga riddare, för er som inte vet vad fattiga riddare är så ska jag tala om det.. Det är bröd i pannkakssmet som man steker i smör.
Hur som haver, jag stod där i köket med mjukisbyxor, rinnande röd näsa, på snudd likadana ögon som näsa och tänkte att jag förtjänade en goood frukost, med mycket fett. (Jag märkte först efter första tuggan att det var pointless, för att jag känner ingen smak..) MEN, utan förvarning så stänker det upp smör som sjääälvklart landar på min vackra hand, jag skriker och gråter en skvätt, sedan tröstäter jag till en film från 90-talet..
Dagen fortsätter, jag befinner mig i soffan, där absolut ingenting händer, jag är omgiven av papperstussar och två uppmärksamhetskåta katter, som bara vill att man ska ägna all uppmärksamhet åt deras håll.. (Katter är fisförnäma djur.. Tittar man snett på dom så är det kört.)

Till slut orkar jag inte titta på filmer längre utan pallrar mig ut i "kylan" och köper GLASS, av någon konstig anledning, självklart ångrar jag mig efter första skeden eftersom att glass är kallt och jag är sjuk. Stupid.

Jag sätter mig vid datorn och kollar runt lite grann, lyssnar på musik och försöker sjunga med mellan hostattackerna och snytningarna. Jag börjar prata med en rolig kille som dessutom ska läsa min blogg, så nu måste jag uppdatera heeela tiden för att hålla denne trevliga man satisfied!

Även om jag är ett miserabelt sjukdomsfall, så avrundar jag denna onsdag med ett leende på läpparna och jag kan stolt säga att jag är glad att jag lever!


I'm out...
..For now..