Minns du den sköna tiden, som inte är allt för långt bort. När alla skendöda träd och buskar kom till liv igen, likt ett efterlängtat första andetag från en nyfödd. Denna gest tar oss med storm varje gång. Ser till så att vi slår upp våra dörrar likt våra hjärtan och välkomnar kärleken och hoppet. Hoppet om en ljusare tid, en varmare tid. Så att vi kan bli av med rusket och kylan som så länge omfamnat oss.
Men nu är du här igen, vinterns lillebror.. hösten. Du bytte ut den varma sommarbrisen mot isande vindar som piskar en i håret och tränger in genom den alldeles för tunna höstjackan. Nu är du här, du som bytte ut den svalkande morgondaggen till frost som knastrar när man går. Du som bytte ut de varma, efterlängtade sommarregnet mot hagel och isande kall regn.
Nu är du här.. dig som ingen vill tala om.. det är din namnsdag idag, trots de så får din syster mer uppmärksamhet än dig. Trots att det är din dag och din tid så längtar alla efter vad som kommer när du äntligen gått och lagt dig..
Du är en ovälkommen och påtvingad gäst som ingen vill ha.. du är höstdagjämningen.
Så idag, ikväll vill jag uppmärksamma dig på bästa möjliga sätt.. trots min rinnande näsa, mina nariga händer och mitt nedkylda blod så vill jag säga att jag har längtat efter dig. För det är tack vare dig som man kan närma sig människor för lite värme och omtanke.
Så till er alla som anser att vinterns lillebror är hemsk, grå och trist, vill jag rätta.. han gör sitt bästa, han ger våra träd och buskar magiska färger, ser till så att vi alla få en varm kram och föser oss närmre varandra.
Du är varmt välkommen hösten..
