Grått, regn, tystnad..
Mina minnen av 90-talet är såklart diffusa. Jag föddes år 90, unga minnen är svåra att nå.
Men det jag vill minnas när jag tänker tillbaka i tiden är att mestadels var allt grått.
Som om löven försvann -89 och kom tillbaka -00. Som om glädjen och livsgnistan tändes på nytt efter 10 år av totalt mörker.
Jag vill också minnas att man försökte förgäves att kompensera allt det gråa, med färger på kläderna och i hemmen. 70-tals tapeten var utbytta mot varma färger.
Tv-serien "Tre kronor" kom -94 och bokstavligen sprängdes upp i det sista avsnittet som visades i svensk tv -99. Precis som att producenterna visste att, nu börjar en ljus framtid, nu skrotar vi allt.. Låter Sten Frisk, (den galna prästen) spränga allt..
Mycket var gult på 90-talet. Bakom det gula och alla skenglada människor så fanns en bitterhet.
En bitterhet som många aldrig trodde skulle försvinna, men frågan är om man är lyckligare idag?
Såg en bild på en klassisk svensk familj från -92 här om dagen. Bilden i sig var inte särskilt märkvärdig, det var människorna i bilden som gav mig minnesbilder.
Det var så dystert. Dem stod på en asfalterad parkering, av vädret kunde man förstå att det var sommar.. Juni eller juli.. Barnen var barfota och hade en salig blandning av färger på de tunna kläderna. Föräldrarna såg utmattade ut, som att dem egentligen inte alls ville vara just det, föräldrar. Dem hade handlat, på B&W. Vagnen var full med matvaror. Alla var blonda.
Jag tror att man letade efter något som man ännu inte hade, man visste inte heller riktigt vad det var.
Men nöjd var man inte. Det är man förvisso inte idag heller. Inte helt.
Pressen var inte så stor som den är idag, men på nått sätt så var det ändå för mycket. Jag visste ju inte bättre, jag var ju bara en snorunge, vilket jag förövrigt är fortfarande eftersom att medelåldern på kvinnor låg på 83 år 2013. Jag har många år kvar, om allt går vägen.
Om ni som läser detta vill lägga till saker så blir jag mer än glad. Vill inte minnas min barndom som jag gör. Självklart fanns det goda tider också, på somrarna när solen sken och vi badade. När vi var på landet. Alla makaroner och stekt korv man ätit. Smaken på den varma chokladen i pulkabacken. Känslan av julen.. Sånt minns jag med, men det kommer inte ifrån det faktum att jag såg mycket som var grått.
