Ska jag vara ärlig så vet jag knappt vad ordet 'självutvärdering' innebär.
Jag lovar att försöka hålla mig till ämnet, som idag består av mig själv.
Jag brukar tycka om att straffa mig själv i oändligt många situationer, det brukar vara att t.ex. avstå från roligheter eller gå ner i totalt mörker varje gång jag gör något som inte följer normerna i samhället. Alltså, saker som "normala" människor inte gör.
Samtidigt som jag gör det så lägger jag även all min kraft och tid på att göra mig hörd eller sedd, beroende på vad det gäller. Är det arbetet, så lägger jag gärna i en växel som jag annars inte besitter (som t.ex. skulle behövts när det gäller hushållsarbete), jag gillar att få beröm! Jag är inte heller så svår med kritik, men allt som oftast så sätts mitt försvar på (ibland helt utan anledning, ber om ursäkt för det.) Egentligen så vet jag inte vad jag förvarar, jag är inte mer märkvärdig än dig, eller dig.
Känslighet är stort hos mig. Jag påverkas enormt mycket av musik och texter. Jag kan känna mig som en superhjälte med rätt musikval, på samma sätt som jag kan känna mig som längst ner i näringskedjan av fel musikval. Jag är en känslig person, den sidan vill jag helst att du inte ska se, men den slinker igenom för ofta och blåser iväg alla former av sociala masker, när jag hamnar mitt i ett känslomässigt kaos.
Jag upplever att jag förändrats mycket genom åren, men jag antar att det hör till, när man blir äldre.
Men samtidigt så vägrar jag tro att det är den enda anledningen. Att jag började skolan vid 21 års ålder har gjort mycket. Jag började se potential i mig själv, grävde upp viljan att utvecklas, ta in saker och göra gott. Fokuserade på mig själv för en gångs skull. Jag insåg rätt tidigt efter att jag börjat skolan, att jag inte kan ansvara för vad mina vänner gör med sina liv. Det är inte min boll att ta. Mina vänner har en stor roll i min personliga utveckling och ibland så hamnar man där igen, när man sätter sina vänner före en själv, det är väl sunt ibland och framförallt lyfter det en själv när man gör något gott för andra. Det är när det går för långt som man stannar till och hamnar efter.
Det är mycket jag önskar att jag visste om mig själv. även om jag är rätt självmedveten och vet när jag gör saker som inte är bra för varken mitt fysiska mående, såväl som mitt psykiska.
Jag är fortfarande ung och om allt går vägen så har jag mycket kvar att lära mig. Om mig själv och andra. Jag behöver inte vara med om en traumatisk upplevelse för att få insikt i hur jag valt att leva mitt liv. Jag spenderar ofantligt många timmar på att fundera över min existens, min framtid och min dåtid. Kanske låter onyttigt för dig, men för mig så betyder det så mycket.
Jag tar ingen dag för givet, jag granskar dem noga varje kväll, självklart kan det ses som onyttigt, men det hjälper mig att förstå meningen med saker och ting. Jag är en lika stor tänkare som jag är en "sägare", jag pratar gärna och jag lyssnar gärna. Men det jag säger är inte i närheten av vad jag tänker på.
Problemet ligger väl i att jag måste tillåta mig själv att må bra. Finna frid. Lära mig älska en annan människa, lära mig älska mig själv på ett sunt sätt.
Tveka aldrig på mig. Jag finner ett sätt. Alla dagar i veckan. Än har jag inte gett upp!
Out.
