Infinity.

Nu är jag här igen. Som vanligt så måste jag få skriva av mig, tankarna har blivit för många igen. Trots att jag varit omringad av människor denna underbara, välbehövliga helg, så har tanketrumman gått på raketfart..

Det här inlägget kommer att handla om en vän. En vän som jag verkligen aldrig skulle kunna leva utan och jag tackar gudarna varje gång jag får chansen till att träffa henne.
Med tiden förändras saker.. Även människor. Trots de så är man innerst inne den man alltid varit.

Jag hade inte hört ett ljud från dig på flera år, jag hade inte heller gett något ljud själv, så ingen får ta smällen.
Men när jag fick höra av min bror en kall vårdag att du skulle få en egen familj så spelade jag som att det inte var hela världen.. När jag sedan blev ensam så grät jag. Jag minns inte om det var på grund av glädje eller om det var för att jag var ledsen, jag minns bara att den natten sov jag ingenting. Jag saknade dig så det gjorde ont varenda gång jag tänkte på dig. Jag ville vara där, jag ville vara med dig. Visa dig allt! Krama dig, få älska dig igen. Men jag vågade inte.. Jag sköt dig återigen åt sidan och gjorde mitt.. Tillslut orkade inte mitt hjärta längre. Varenda bokstav i mitt meddelande till dig gjorde ont, jag ville skriva en bok till dig, men saknaden och oron för att du inte skulle svara blev för mycket.

Vi sågs, på den första riktiga höstdagen detta året. Jag hade glömt min jacka hemma och hade gåshud över precis hela kroppen, kylan gjorde sig påmind varenda sekund när jag stod där i folkvimlet på tunnelbanestationen och väntade på dig. Jag var så nervös, så orolig, så förväntansfull.. Jag kan nästan lova att man kunde se mitt hjärta hoppa till när jag såg dig.
Du var så annorlunda, men ändå så likadan. Du var lika vacker som alltid, och sedan du fick din ängel så har du haft ett sken om dig, din sorg ligger kvar, men du har en annan att älska, man ser det i dina ögon när du blickar framåt..
När jag kramade dig ville jag inte släppa. Fy fan vad jag saknat dig.. Jag ville skrika rakt ut när jag såg dig, jag ville hoppa av glädje som ett litet barn. Du har alltid varit den som hållit mig kvar på marken, ditt jag, ditt underbara jag är det inte många som förtjänar.
Jag minns när vi satt ute en natt hos din mormor, det var kallt och vi grät tillsammans över förlorade pojkvänner, tillsammans lovade vi varann att aldrig lämna varandra.
Jag vill lova det igen.. Jag kommer aldrig att släppa dig..
Jag minns när du var arg och ledsen, så ledsen att jag nästan kunde se såret på ditt hjärta som var så fyllt av sorg, hur jag, med tårar i ögonen lovade dig världen.. Och du log.

Jag älskar dig. Du är min bästa vän.

Konsumenter är vi allihopa, allihopa!

Nu när är december här! Nu är det juletider och folk springer som galna runt i affärer för att fylla upp sitt köpebehov! Julklappar ska inhandlas, paket ska slås in, pengar ska spenderas och vettet.. ja försvinn.

Därför hade jag tänkt att sätta upp en liten lista i julens namn, för hur man som konsument ska bete sig i hysterin, som just i detta nu sker överallt och ingenstans.
Listan kommer att ha femton punkter!

Läs och lär, gott folk!

1. Oavsett hur din dag på jobbet varit, tänk på att du går till någon annans jobb när du vill handla.
2. Innan du haffar tag i en personal säg "Hej" först. (Det är alltid trevligare för båda parter om man säger "Hej" först.)
3. Tänk efter själv först.
4. Kom ihåg att det aldrig är personalens fel att du måste handla mellan jobb och hämtning på skola eller dagis.
5. Gå inte direkt till attack om något verkar fel, fråga först. (Alltid trevligare om man frågar innan man börjar gapa.)
6. Kom ihåg att det är juletider! Det är givmildhetens månad! Var glad för vad du har!
7. Bråka inte i kassan om vem som ska betala, gör upp innan ni går in i affären. (Det kan bli en väldigt knepig situation för alla parter om ett fullskaligt pengabråk eskalerar i kassan)
8. Om barnpassning finns på affären du handlar på, se då till att lämna korrekta uppgifter och ta tillvara på reglerna som satts upp för dig och ditt barn.
9. Är kön lång och du börjar känna dig stressad, behåll stressen och fråga snällt om en till kassa kan öppnas. (Kassören är minst lika stressad som du är)
10. Utnyttja inte personalen, ha respekt för att dom också är människor med familjer och känslor.
11. Ha förståelse för den mänskliga faktorn. (Undantag om personalen är otrevlig)
12. Skräpa inte ner! Bjuds det på något i en butik, ta till vara på papperskorgarna. (Kom ihåg att den enes skit blir den andres skit i sådana situationer.)
13. Personalen lyssnar mer än gärna på önskemål och åsikter, att vara otrevlig leder dock ingenstans.
14. Se efter dina barn. Även om personalen är fler än en mamma och pappa så kan ett barn skadas i en butik. 
15. Glöm inte bort att le! Ett leende ger mer än tusen ord. 

Även personalen kan ta hjälp av min lilla lista, för det är ju så att personalen också är konsumenter när arbetspasset är slut. 

Konsumenter är vi allihopa, allihopa! 

God jul! Låt oss nu tillsammans skapa en helt underbar tid! 

Till dig som läser.

Hej läsare.
I detta brev hade jag tänkt berätta om livet, livet ur min synvinkel.
Tanken på varför man finns har väl aldrig förgått någon levande och tänkande varelse.
Varför finns jag? Varför är jag här? Vad är meningen?

I länder som t.ex. Sverige, där vi alla har det så himla bra, virvlar dessa frågor runt som en ensam strumpa i en tvättmaskin, en evigt roterande tankecykel. Frågorna tycks bara bli fler, och hittar man svar på en fråga så kommer det alltid en ny.. För det är väl det vi är skapade för? Att fortsätta ställa frågor, tills vi dör.

Frågar man mig varför vi lever, varför vi finns och vad liv innebär.. Så vet jag inte svaret till 100%, jag kan bara säga vad jag tror och vad jag tycker.
Så ska jag tala om för er vad livet innebär för mig.

Livet för mig är inte drivet av endast behov.
 Jag har haft en normal, tragglig uppväxt, likt många andra svenskar.. Det har inte varit ”hej-jag-vill-inte-leva-längre” jobbigt, det har inte heller varit ”Hej frikkin’ baberiba!”, jag har haft en medelmåttlig svensk uppväxt, med obligatoriska jordgubbstårtor på sommaren, påskäggsletande, Kalle Ankas jul tittande och självklart mycket alkohol.
För alkoholen spelar en stor roll i svenskarnas liv, i början av mitt eviga ”ensamma-strumpa-i-tvättmanskins” tänkandet, fick jag för mig att vuxna var tvungna att dricka alkohol med varandra för att kunna prata med varandra. När jag senare iakttog att mamma i en mataffär på en helt vanlig grå, trist, måndag stod och pratade med en bekant utan alkohol, så ändrades allt radikalt. Jag var väl runt 6 år när detta hände. Då förstod jag plötsligt att alkoholen användes när den helt vanliga svensson ville bli någonting den inte var. Alkoholen användes när den helt vanliga svensson ville känna sig fri, fri som en jävla fågel.

Nu kanske du som läsare tänker, ”Men herregud, stackars barn.. all den alkoholen.. Herregud! KRAM!” men det var inte alls så, mamma kanske inte var den absolut bästa på att visa sina moderliga känslor, men hon var en mästare på att visa att man inte ska ta allt så jävla allvarligt. Hon visade att allvarligt, tog för mycket tid av ens liv. Jag är nöjd med min uppväxt, det har gett mig så mycket. Jag är en tänkare och detta brev är förmodligen det första tänkta brev jag faktiskt skriver ner.

Svenskarna centrifugerar sina frågor för hårt, det är då dom blir sådär ettriga och jobbiga.
Jag tänker inte på varför jag finns, jag tänker inte heller på vad meningen är.. Jag formulerar frågorna så att dom blir nyttiga för mig själv.
Jag finns, jag är, jag existerar, nu bakar vi! Alla ingredienserna som blir till jag ska bakas till en god smaskig kaka som alla får smaka på! Jag finns för att andra ska se sig själva. Tittar jag tillräckligt noga åt en persons håll, så känner denne sig sedd och därmed existerar och finns han/hon.

Nu tänker du säkert, ”Men kära barn.. all denna alkohol! KRAM!”
Sluta fokusera på det som andra säger är normalt, sluta läs veckotidningarnas hälsotips som är skrivna av trötta, medelsålders kvinnor som får för lite action i vardagen. Sluta tro att bara för att du jobbar och skattar så är du värd mer än dom som inte gör det.. Sluta springa ikapp bussen på- morgonen, sluta följa tv-tablån till punkt och pricka, ALLA behöver inte följa melodifestivalen för att kunna hänga med i lunchrummet på jobbet. Sluta med alla antirynkkrämer. Sluta vara någon annan än dig själv.. För då sitter du där tillslut, med din alldeles egna centrifug, när du är redo för pensionen och undrar om allt var värt det.. All stress och alla plågor.. Var skiten värd? Du lär ändå avsluta ditt liv i hemtjänstens famn, dement och bortglömd.. Så vad fan håller du på med? Släpp gränserna, våga vara dig själv! Ingen minns de trista dagarna på året, så varför i helvete skulle man minnas sitt liv, om det endast består av regler och gråa dagar?

Trivs du inte med dig själv? Var någon annan då!

För i slutändan så ”är det endast döda fiskar som flyter med strömmen.. ”

Just sayin’..

Mandaclem. [Manda:Klem]

Jag sitter ensam i ett hem, med knäpptysta väggar. Stirrar på skålen full med frukt och funderar på allt mellan himmel och jord.

Jag sitter här i min ensamhet.. Mitt magsjuka sällskap har fastnat i teven och jag överväger att laga någon mat.. Är det verkligen värt det? Tänk om magsjukan har slunkit ner hos mig med.. Då är det bara en tidsfråga innan jag tvingas krama porslinstolen.. Jag får livnära mig på frukt.. Skålen är ju ändå full.. Fast det är väl lite taskigt egentligen att inte laga någon mat.. Känner mig splittrad. Dagens dilemma, att laga eller att inte laga det är frågan.

Mår jag bra, eller mår jag inte bra.. Är den konstiga känslan i magen, hunger, oro eller magsjuka?
Kan jag göra något? Ska jag gå och spy med vilja för att lura magsjukan? Kan man ens göra det?
Eller ska jag bara bita ihop och hoppas på att jag inte insjuknar i den värsta allmänna sjukdomen som finns i detta land?
Får det mig att må bättre om jag går ut och hostar på folk?

Ska jag kanske titta på en splatterfilm så att mitt illamående triggas igång, så att jag får skiten överstökad? SPLITTRAD!

JÄVLA skit..

Jag sover hellre på kanyler än har magsjuka..

Och tack till dig som läser detta.. Min skit är nu din skit! Synd att man inte kan smitta andra över internet.. Det hade varit en tröst..