Andas djupt, in genom näsan och ut genom munnen, känn lugnet fylla din kropp, känn hur cellerna slappnar av och hur nervimpulserna till att springa för livet blir lättare att hantera.
Känn hur känslan av att vilja skrika sig blå försvinner, känn hur blodet som nyss kokat, försöker svalka din skakande kropp.
Försök att slappna av.
Jag letar febrilt efter en anledning att fortsätta le varje dag. Jag försöker klamra mig fast som en uppjagad katt i ett träd. Försöker intala mig själv att jag inte är ensam. Desperat matar jag mig själv med vitaminer för att Internet säger att jag har brist på dem. Jag försöker att äta, men maten stannar i halsen. Jag försöker att finnas för dig, vill klä mig i reflexkläder för att du ska se mig.
Så trött, trött på mig själv och min egna existens, så trött på att jag hela tiden väntar på att få någon rätsida i livet, när jag egentligen vet att jag är min enda räddning.
Jag saknar dig. Din utstrålning, hur du bara kunde få en pissdag att kännas bra. Inget är detsamma utan dig, du är kvar här men långt ifrån samma person.
Jag är så jävla rädd för morgondagen, för jag vet aldrig hur den kommer sluta, man trevar sig fram, tar en minut i taget, söker sig fram i mörker..
Jag är så jävla rädd för mig själv.
