Be careful!

När man skaffar barn så är det som att allt i livet är av enormt värde. Man blir mer rädd och ser fler konsekvenser än innan. Man tar inga risker helt enkelt. Men vad är det då man vill åstadkomma?

Jag menar för tio år sedan, gick 90% av alla sjuåringar själv till skolan, idag är det mindre än 5%. Varför? Det är ju inte så att antalet snuskgubbar tiodubblades på 10 år, eller att vägarna har blivit sämre, eller att det helt plötsligt kravlat upp stora helvetiska monster från underjorden som bara äääälskar att käka upp ett snorigt litet barn.
Dessutom så har ju för fasiken varenda unge en telefon idag, och det hade man INTE, (skulle jag vilja påpeka) för tio år sedan, då var mobiltelefonerna fortfarande för tjänstefolket och inte för arbetarklassen.
Vi är så trygga i våran fyrkantiga lilla låda som vi kallar för samhälle, att vi börjat bli paranoida och hökar över våra barn som att vilken unge som helst på det där satans barnkalaset helt plötsligt skulle få en släng av Adolf Hitler och sänka varenda unge som kom i vägen.

Vad är det för fel på oss? Enligt många kända psykologer (från den tiden då man talade som man skrev), är det väldigt viktigt att man som förälder ibland måste tänja på gränserna och se hur barnet i sig skulle agera i vissa situationer. Man kan inte sopa banan för sina barn hela tiden, för då slutar det med att barnen blir som föräldrarna, fast värre. Självklart så ska man ju vara aktsam och veta om riskerna i att t.e.x. åka skateboard utan hjälm i en nedförsbacke precis brevid en bilväg. Eller gå in till björnarna på skansen..

För att gå rakt på sak, jag vill inte sitta som arbetsgivare och lyssna på föräldrars smicker och smacker om deras barn och hur bra dom är. Jag vill ha självständiga anställda, och självständiga barn! Lossa tyglarna för fan!

Och till er som vägrar, kom fasiken inte och gnäll sedan när ni gått in i väggen för att den enda stunden ni har för er själva är när ni sitter i fosterställning på toan på jobbet och hyperventilerar av stress och annat dylikt.

Patetiskt! Det är dags att vi börjar lita på folk. På 40-talet så ställde man barnvagnarna (med barn i) utanför affärerna när man gick in och handlade. Inte en unge försvann. Sug på den ni. Människan har varit lika rutten i alla tider, jag säger bara att INGENTING har egentligen förändrats i folks beteenden (rent psykopatiskt).. Vi är bara mer rädda för.. Ja.. Allt.

Cheers.