Jag skulle inte ens önska min värsta fiende den smärtan jag har känt hela dagen.
Jag var hos läkaren idag.. igen.
Han sa att det inte fanns något att göra eftersom att blodproverna inte visat något.
Så.. Han skrev ut lite mer tabletter som jag inte tänker hämta ut för dom gör resten av min kropp sjuk och fixar inte alls problemet i sig. Så nu ska jag tydligen vila mig frisk.
Jag har tänkt på massor med saker idag, allt från livet till reinkarnationen.
Religion kanske inte är så dumt ändå, man får ju i alla fall något att tro på, att hoppas på och kanske till och med får man belägg för ett slutgiltigt mål.. Himmelen.
Men religion är ju såååå 90-talet här i Sverige.. Nu är det ju mer inne att gifta sig på mamma och pappas bakgård än i kyrkan.
Samtidigt som svenskarna förlorade sin tro så steg självmordsstatistiken här i vårat avlånga lilla land.
Den vanligaste dödsorsaken bland män i åldrarna 17-45 är självmord. Har vi förlorat allt hopp?
Det finns dem som säger att vi i Sverige mår sämre för att vi har så mörkt här i flera månader om året.
Enligt mig är det ren bullshit. Okej om man nyss kommit hit och inte är van vid vårat mörker. Men dom som är födda här och varit med om varje vinter.. Det kan helt enkelt inte vara så simpelt, som att när mörkret tränger sig på så blir folk så deprimerade att dom tar livet av sig.
Det finns en rad olika anledningar för att en frisk man i medelåldern skulle få för sig att avsluta sitt liv.
Jag tänker inte rada upp dom här, men ni kan väl kanske försöka föreställa er.
Jag tror att vi saknar tron på något större.. Man skulle kunna säga att vi blivit sjuka av verkligheten och förlorat våran fantasi. Det är rätt så sorgligt.
För att återgå lite smått till självmorden, så vill jag avsluta med att säga att ni måste ta hand om varandra. Ett leende på bussen eller tunnelbanan kan göra mycket. Se till så att vi sänker den där hemska statistiken nu en gång för alla. Vi har en gång varit ett väldigt solidariskt land, kan vi inte bli det igen?
Danke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar