Fiskskål.

Jag känner mig isolerad, dock är det inte något negativt, för jag känner mig trygg och säker i min lilla fiskskål som jag byggt alldeles själv.
Ju tryggare jag känner mig, desto mer rädd blir jag för utsidan. Bara glimtar av vad utsidan har att erbjuda gör mig livrädd. Det är så stort, det är för mycket och jag klarar inte av tanken på det.
Och det gör mig till en nykläckt liten guldfisk nyfiket undersöker den till synes gigantiska skålen.

Jag är rädd att jag kommer att lämna vänner och familj för denna rädsla.
Jag menar, jag må vara omtyckt, men jag blir lämnad åt sidan varje gång alla andra ska göra något. Det har inte med dom att göra egentligen, det är jag som inte vill följa med. Jag intresseras inte av årstidsaktiviteter så som skidåkning, gå ut på krogen, åka på festivaler, gå på hemmafester.. Jag menar jag dricker väldigt sällan och jag röker inte ens cigg längre.
Jag går hellre på museum, bio eller bara ligger hemma och tittar på film och myser.
Jag börjar dessutom att bli väldigt trött på att analysera mig själv. Så vi går vidare.

Jag köpte två fiskar förra veckan, den ena dog.. Han blev mördad av den andra fisken.
Vilket var sorgligt för han som blev mördad var så fin och gullig! Jag trodde dom lekte bara. Så nu har jag införskaffat en bok om akvariefiskar.
Nej, nu måste jag återgå till det jag höll på med, nämligen ingenting.


Hörs!