Räkningar.

Ja, ni läste rätt. Ångest. Det känns inte som att det var en månad sedan jag betalade alla räkningar. Och nu sitter jag här igen, fattig som en kyrkråtta och den nya månaden har inte ens börjat. Det är synd om alla som måste betala räkningar.
Därför tänker jag denna mörka onsdagskväll ta mig ett eller flera glas vin. Det är för att jag inte ska börja gråta.
Innan jag satte mig här så sprang jag runt överallt och kollade om det fanns saker jag kunde sälja, jag hittade en hel del faktiskt. Lite skolböcker och en dator. Så om ni är intresserade så hojta till.
När jag var mitt uppe i letandet efter något att sälja, så hamnade jag framför en spegel. Haha, oj vad jag skrattade när jag glodde på mig själv från topp till tå, jag tänkte att skulle jag sälja mig själv så hade det i slutändan varit jag som varit tvungen att betala andra. Haha. Det var kul.

Men nu är allt klart.. för den här månaden i alla fall. Pengar är ju trots allt inte allt, men det är mycket.
Jag kom fram till en rätt så intressant grej idag och jag vet att jag inte är ensam om det.
Det är nämligen så att om man frågar en person hur världen kommer att se ut om 50 år så blir svaret väldigt pessimistiskt och grått. Frågar man samma person hur dennes liv kommer se ut om 50 år så blir svaret positivt. För det är så, det spelar ingen roll hur resten av världen ser ut, så länge man själv mår bra. Drömmarna som folk har är födda till individen och inte åt alla.

De flesta svarar att dom är rika och äger en ö eller liknande, medans världen står i brand.
Att vara realistisk när det kommer till drömmar passar inte alltid.

Nu börjar ångesten dämpas och jag börjar känna lättnaden över att månadens krav är förbi. Och imorgon ska jag på arbetsintervju, så nu avrundar jag här för att jag måste skriva mitt CV.

Önska mig lycka till! 

Återkommer.