Sveriges avskedssång.

Vi var en gång ett solidariskt land långt upp i norr. 

Där kylan är ett faktum och personligheten var torr.

Vi var ett gång ett land där man tillsammans gick ihop, 

byggde vägar, hus och skålade med glasen tills det sa.. Stopp.

Vi hade en framtid, en tro, men så en dag så föll allt, 

likt en ostabil bro. Folk hamnade i knipor,

 vissa till och med dog, en del gick i bitar, och några dom log.

 Dom log för att vinsten deras hade blivit så stor,

 då väcktes ett behov, minska allmänhetens skor,

 minska staten, kasta de allmänna silverfaten, 

folkhemmet det är långt förbi, för här kommer vi. 

Vi är ena kapitalistsvin, seså töm era kassaskrin, 

för alla lån ni tagit ska vi nu åter kräva, 

vi vill ha era pengar och era ungar kväva! 

Ni är enbart simpelt folk, ni kommer aldrig fatta oss,

 inte ens med en tolk! Ge oss allt ni äger och har,

 här ska inget vara kvar! 

Men är du beredd så kan du också bli som oss,

 genom lite svinerier och mygel,

 slopa skatter och *Poff* du har en flygel!

 Kom lev det rika livet, drick en cocktail

 och se på när socialismen tar det sista klivet, sen faller och dör.

 Hah, kapitalismen kommer aldrig att bli så skör. 

Kom nu mannar vi har en del att göra,

 bland annat förnedra en feminist med en k*k i hennes öra.