Du gamla, du fria..

.. värld! Idag andas du med tunga andetag. Du är utmattad, jag vet. Du är trött. Förstörd. Trasig.
Vi människor är nog de enda parasiterna med ett samvete, självklart talar jag inte för alla nu, men en stor del. En stor del tycker synd om världen när media blossar upp klimathoten, men när man vänder blad så är det lika bortglömt som känslan i konfirmationssalen, som varade i 3 timmar.
När man vänder blad så är allt okej igen. Men du, du fortsätter att andas tungt. Du fortsätter att vara utmattad och trött.. fortsätter att vara förstörd och trasig.

Vi fortsätter däremot att skända dig, vi fortsätter att pressa dig till de yttersta. Vi hänger kvar på dig för att du fortfarande lever, så att vi kan leva. Trots dessa ord, så ser vi inte oss som parasiter, utan som människor. Vad är skillnaden?

Man hör oftare och oftare uttrycket, "mother earth is pissed.." i samband med naturkatastrofer, men jag tycker det är fel.. För moder jord är inte arg, moder jord är, likt en loppbiten hund, trött på lopporna, på oss. Hon vill att vi slutar. Slutar med allt vi håller på med och stanna upp och titta på allt dumt vi gjort och komma till insikt att vi kanske måste göra om.
Bygga om världen, så att världen mår bra. Fördela resurserna så att världen kan andas lättare.

Jag vill inte vara en parasit, men döda fiskar flyter med strömmen, jag och du är en död fisk. Vi flyter med den där förbannade strömmen. Vi gör som vi blir tillsagda och inget mer. Vi bara hänger med.
Varför? För att det bara är så.

Vi är blott parasiter med ett samvete och en egen åsiktskanal. Vi har en rättighet till att säga vad vi tycker, är det bara jag som tycker att det är konstigt att vi då inte har en skyldighet att lyssna?

Det är dags för en förändring. Förändringen finns hos oss alla redan. Frågan är bara om DU är redo att hitta den och använda den.

Out.