Du, din vackra människa.. Med din elegans och perfektion! Hur kan du ens existera i denna uppochnervända värld? Hur överlever du? Hur blev du ens till?
Inte ens om Cher och Gud skulle få ett kärleksbarn så kan de inte mätas med dig.
Du är ren skönhet! Du är så ren att min tvål är smutsig. Du är så vacker, att en klarblå sommarhimmel är spyfärdigt ful.
Du är så underbar att allt annat är hemskt. Du lyser upp tillvaron med din glans. När du går upp och ner för gatan så stannar hela världen upp och beskådar din skönhet samtidigt som deras sinnen och medvetande bara skriker av avund!
Du är så jävla vacker att det gör ont att titta på dig! Hela du är den bästa av de bästa. Du är nummer ett! Du vinner varenda pris, varenda tävling!
Du är så jävla bra, att allt levande ligger som nyfödda bebisar i din famn.
Du blir aldrig ful. Din kropp är gudomlig, ditt hår är mer livfullt än en full kohage hög på tjack!
Du briljerar vart du än går någonstans. Alla avgudar dig. Du överträffar dig själv varje dag och blir vackrare ju äldre du blir.
Tack. Tack för att du finns.
Så, då var jag klar med att beundra mig själv.
Dagens "topic" var alltså mig själv. För att jag är bäst.
Återkommer imorgon med samma topic, om jag inte kommer på en ny.. Innan imorgon då alltså.
Bye!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar