Jag har funnit mitt nya kall, mina vänner. Jag har insett att det hjälper ingenting genom att sitta i sin förort och klaga på världen och människorna, man måste gå ut och klaga offentligt, högt och ljudligt! Så att människorna hör! Man kan heller inte gå bakom ryggen på någon man inte tycker om och hoppas på att denne kommer att förstå någon gång i sitt liv att den beter sig konstigt eller dumt.
Jag är ännu inte klar i min utveckling till att bli en vuxen människa, jag är en kvinna fysiskt, men jag är som en prepubertal 12 åring i huvudet ibland, fråga dem som känner mig.
Jag kan inte ta diskussioner när fler än två personer är emot mig, när jag blir sur på någon som tränger sig i kön så fantiserar jag om att jag gör denna personen till ett åtlöje med mina superkrafter (som jag ännu inte besitter.. but soon..), åker jag i en bil med tonade rutor så brukar jag lipa åt folk som går eller cyklar just för att dem inte kan se mig! Jag är alltså inte vuxen någonstans. Jag hoppas dock att ni som läser min blogg anser att mina inlägg följer någon sorts relevans. Det skulle göra mig glad.
För att hoppa till något som dagens tredje rings klassare ser fram emot nu dessa somriga dagar är ju deras student! Att gå ut gymnasiet har jag hört är väldigt speciellt, man växer upp och helt plötsligt kan man ge sig ut i arbetslivet och leka vuxen. Flytta hemifrån, skaffa familj och ett välbetalt jobb (ja, alla som gått i skola i 12 hela år, förväntar sig ett välbetalt jobb för deras slit), MEN! Jaa, MEN! I dagens Sverige så följer flera år av arbetslöshet, hopplöshet och förnedring efter studenten! Så grattis alla studenter och välkommen till arbetslösheten! Nu kommer ju inte alla som går ut skolan få detta ödesdigra ödet, utan några har säkert en pappa som placerar sina barn på en räkmacka med en guldsked i handen, då går det bra!
Jag är väl lite bitter idag, men det gör ingenting för imorgon är det en ny, underbar dag. Med nya tag.
ADJÖÖÖ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar