Bilbränder. Stenkastning. Glåpord. Gängbråk. Ungdomar. Missförstånd..
Det är vardag i världen idag. Det vi ser när solens strålar väcker växter och djur till liv varje morgon är också vardag. Att leva i harmoni med varandra är inte vardag. Varför kan vi inte komma överens? Varför är det så omöjligt för oss att säga, "Det räcker nu..", jag blir så frustrerad av att behöva leva i en värld full av hat. Vill jag verkligen se mina barn växa upp i en sådan här värld, fylld av hat, begär, hemskheter? Nej.. Det vill jag inte. Jag vill inte heller själv leva i den. Jag blir så äcklad varje morgon när jag sätter mig på tunnelbanan för att ta mig iväg till min sysselsättning.. Alla har näsan i mobiltelefonen, alla har hörlurar i öronen, alla blundar för en värld som tar sina sista djupa andetag medans vi sitter och vältrar oss i vår alldeles egna lilla symfoni av sprudlande kärlekshistorier, blommor, bin och framtidstankar..
Vår värld är döende och vi märker det inte.. Ibland när jag själv sitter och gör som alla de andra på tunnelbanan så blundar jag hårt bakom mina solglasögon och föreställer mig världens undergång.. En stor smäll bara, jag föreställer mig också hur världen pustar ut och känner sig fri.. Bli stenar i rymden, och bara vara..
Vi har misshandlat vår planet till de yttersta.. Vi har vanskött oss in i det sista. Vi kallar oss intelligenta. Det är fan i mig sorgligt. Jag är så jävla trött på att så fort någonting händer så ska man inte få reagera förens någon annan gör det, för då är det onormalt. VAD I HELVETE ÄR PROBLEMET?
Jag är så förbannat jävla trött på att försöka ta den här diskussionen med folk, för dom förstår inte. Folk förstår inte att vår värld snart inte finns längre. Skäms för fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar