Littleland.

Littleland, småland, småfolksland, litet land, ja.. där är jag nu. Omgiven av folk, men ack så ensam. Jag vill ha men ändå inte. Jag vill kramas men ändå inte. Usch, vilken jobbig situation. Antingen så offrar jag allt jag byggt upp efter alla dessa år och går all in på någon stackars krake som är lika ensam som jag, eller så låter jag tiden gå och uppbyggnaden av min lilla mur fortgå tills den blir ogenomtränglig och oförstörbar.
Sommartider plågar mig alltid, eftersom att det är då alla dessa kärlekspar töar fram från den iskalla och förgångna vintern och våren.
Det finns klara exempel på att det jag nyss skrev faktiskt är sant, tror du mig inte? Testa att gå en runda på ikea från månad maj-juli så får du se.. Glada, kärleksfulla par skapar ett hem tillsammans. Därför går jag bara på ikea på vintern, när hela parkeringen är belagd med is och när snöstormarna ligger på lur i den gråa himmelen. Då är alla sura, stressade och lika ensamma som jag.

Nu har jag fått mitt sagt, vem vet, kanske skriver jag imorgon eller om en månad..

Adjö.