Upp och ner, ner och upp.

Isis härjar i världen.
Det var inte länge sedan en masskjutning skedde i USA... Igen.
För några månader sedan höggs elever och lärare ner på en skola i Trollhättan.
För några veckor sedan sköts folk i Paris.
För några år sedan flögs två plan in i World trade center.

Experterna säger att vi nu nått toppen av hatet, snart tar kärleken över. För det är ju inte normalt att mörda.. Eller? Gala på gala skapas, så att vi kan visa vårat stöd i pengar..

Är inte mord och massaker något som följt med oss sedan vi blev just oss.
Är inte vemod och avundsjuka något av det mest normala att känna?
Är inte hat något vi upplever varje dag, både hos oss själva och andra?
Strävar vi inte hela tiden efter något nytt?
Vill vi inte hela tiden ha mer?

Vi alla vet att krig genererar pengar, vi vet att USA i flera år sålt vapen till sina fiender för att upprätthålla kriget, för att det skapar pengar och pengar ger makt.
Vi intalar oss själva att pengar är inte allt, men endast en bråkdel av oss väljer att ge till de som inte har något.

Jag är ingen expert, men jag kan se, höra och tänka själv och detta har satt igång centrifugen i skallen. Jag tror inte att vi nått toppen, kärleken kommer inte ta över.
Sitt nu inte där och tro att jag är negativ eller att jag vaknat på fel sida, det är de mest rationella och realistiska tänkandet. Folk klagar på att julkalendern är dålig för att det bara är fakta, men vi kanske behöver det. Vi behöver inte fler fairytales och godisland. Vi behöver vakna upp och se att vi måste sluta be om mer hela tiden. Vi behöver se att förr så brände man folk på bål, för att man trodde att dem utövade häxkonster. I mina ögon så är det ingen skillnad idag. Vi bränner fortfarande folk på bål, vi hänger ut dem för att dem är annorlunda, vi hatar dem för att vi inte förstår dem.

Mord är det mest normala i hela världen. Vi mördar våra djur och vi mördar varandra. Vi mördar våra nära och kära, vi mördar främlingar.. Varför? För att vi vill ha mer. Vi vill ha det dem har. Vi tål inte att andra tycker olika. Bara för att du eller du inte mördar så mördar ni ändå. Upp och ner, ner och upp. Dagarna gryr och vi vaknar upp, gör det vi gör varje dag. Äter frukost, jobbar, hatar lite, äter lunch, blir avundsjuk, pratar om framtiden, handlar, står i kö, någon tränger sig.. mutter.. Kommer hem, lagar middag, äter, ser på nyheterna, ser något vi inte gillar, hatar lite mer, sover och samma visa nästa dag. Även om du inte kommer ihåg allt som du ser, hör eller känner varje dag så hatar även du.

Vi göder våra barn med hat, förakt, avundsjuka, mobbning, mer-tänkandet..
Jag tänker på er. Inte alltid med kärlek, för även jag kan bli avundsjuk, hata eller vilja mörda.