Om min hjärta kunde tala, så skulle det skrika. Skrika varje gång du lämnade mig, inte på grund utav svartsjuka eller sorg, det skulle skrika av saknad.
Saknad efter dina varma händer som kan smälta en glaciär, saknad efter dina omfamningar som kramar ur allt som är dåligt.
Saknad efter dina mjuka läppar som alltid tycks hitta rätt.
Saknad efter dina fantastiska ögon som lyser även fast dem är omringade av mörker.
Saknad efter din kärlek och dina ord.
Om mitt hjärta kunde tala, så skulle det skrika av saknad efter dig.
Du är min trygga plats, det är hos dig jag vill gråta, hos dig jag vill skratta. Utan dig är jag blott en i mängden, men med dig är jag någon, med dig så är jag är din. Föralltid din.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar